Slider

 

Fysträning för hockey innebär att skapa förutsättningar för att bli bra på isen. Egentligen handlar det kanske mest om att få  kroppen att instinktivt reagera på rätt sätt vid rätt tillfälle, med rätt kraft och så lite energiåtgång som möjligt och så snabbt som möjligt vara beredd på nästa uppgift och helst i ett tillstånd av mentalt lugn så man med närvaro kan försöka undvika att någon annan bestämmer vad som händer härnäst.

På isen är alla kroppens system fullt aktiva och det mesta man gör är baserat på hur man läser av, reagerar och agerar i en situation. Att bara se fysträning som ett förebyggande för det muskulära eller för respiration blir helt enkelt att sikta för lågt. Det tjänar heller så mycket till att simulera  hockey utanför is, för att alldeles för många parametrar blir för annorlunda. T.ex. så reagerar olika proprioceptorer  olika beroende på hastighet, belastning och tryck. Proprioceptorerna spelar en stor roll för våra medvetna och framförallt omedvetna rörelser och dom måste tas i med i beräkningen under fysträningen.

Alltså så kan en effektiv och smart fysträning för en specifik idrott utifrån se ut som helt irrelevant för idrotten, men egentligen så kanske vi just då är ute efter att träna en viss ledvinkel, med en viss belastning, i en viss hastighet, i ett specifikt fysiologiskt tillstånd, t.ex. syra och hög puls, styrt av en viss neurologisk input följt av en riktningsförändring som innehåller inbromsning av inre och eventuellt  yttre krafter och uppfattning av en ny situation. Det är för mig specifik och förebyggande träning vars ändamål är att skapa bättre förutsättningar på isen.

Att träna reaktion, snabba beslut och involvera många externa input är ett effektivt sätt att skapa bra anpassning för situationer som ofta uppstår i öppna sporter, där oförutsägbarheten är konstant och tiden för anpassning till en situation är begränsad.